Mitt andetag - mitt ankare
Gårdagskvällen var en riktig myskväll för en yogi. Maria hade ett lite längre yogapass på Mamita som jag bokat in mig på. En ny erfarenhet som jag gjorde igår var att stela höfter och käkar hänger ihop. What? Tänker ni säkert nu och det gör jag också lite för jag fattar inte hur det hänger ihop och jag glömde helt av att fråga efteråt. Men under passet när vi yogade igenom höfterna så säger Maria - stela höfter hänger ihop med stela käkar. Jaha tänkte jag och köpte resonemanget rakt av för mina höfter är stela som lyktstolpar och käkarna biter jag ihop mest hela tiden, dag som natt. Men varför är det så? Måste komma ihåg att fråga. Passet avslutades med meditation och en lång savasana, alltid på Marias pass, det gillar jag. Sen hade vi lite temys innan det var dags att ge sig hemåt.
Det kommer bli en härlig yogajul, efter trettondehelgen kör Maria ett detoxpass, med samma upplägg på totalt två timmar, passar mig perfekt att få lite längre pass som har hela långa vägen hem till skogen. Ska bli jättespännande att se vad det är för övningar som är detoxande. Och nu på söndag då är det Malinyoga, wiiiiiiiiii! Och hennes nya bok går att köpa då, wiiiiiiiiiiiiii, igen!
Och en till yogareflektion. Jag visste redan innan jag började yoga hur viktigt andetaget är, inte bara det mest fundamentala som att utan att andas så dör man, utan hur viktigt det är för hela kroppen att i vardagen andas hela vägen ner i magen. Yogan har gjort det tydligt, mitt andetag är mitt ankare.
