Om du frågar mig vad som är bästa träningen

efter en bröstcancerbehandling så säger jag Yoga! Det som ställt till det mest i min kropp är inte cellgifter och strålning som man skulle kunna tro. De behandlingarna har min kropp klarat fantastiskt bra. Det som satt mest spår är operationen och jag har fått lära mig mycket om hur lymfsystemet fungerar. 


Att operera bort den tre centimeter stora tumören i bröstet det påverkade knappt kroppen alls. Men att ta bort ett lymfpaket stort som en tennisboll från armhålan det ställde till det desto mer. Kosmetiskt så syns inte ingreppet men lymfsystemet har en funktion som man inte märker av normalt sett. Lymfsystemet transporterar ut allt slagg från kroppen, det är vår soptipp. Och att ta bort en hel station med körtlar gör att hela systemet hakar upp sig, det måste bygga nya passager förbi armhålan och det tar lite tid. Det stramar överallt och rörligheten i axeln är också rejält begränsad efter ingreppet. Eftersom jag direkt börjar fundera på vad jag kan göra själv och otåligt söker information blir jag rätt besviken när sjukgymnasterna på SöS i stort sett bara ruskar på huvudet över min otålighet. Det är för tidigt att träna mer än lätta rörelser det tar tid, bla, bla, bla. Suck! Jag googlar om lymfsystemet och det enda jag hittar på en amerikansk yogasajt är att det ska hjälpa att stå i Tadasana (bergsposition) och därifrån lyfta armarna upp mot himlen i en inandning och sedan föra ihop handflatorna framför hjärtat i en utandning. Det är det enda jag hittar som kan hjälpa, väldigt märkligt tycker jag. Det verkar som att det både är en låg kunskap och att det finns ett motstånd att hjälpa patienter med besvär från lymfsystemet. 

Jag börjar iallafall yoga efter den förmåga jag har och märker ganska snart att positioner som Trikonasana (Triangeln) och Parivritta parsvakonasana (roterad sidvinkelställning) hjälper mot min strama arm och bröstmuskel. Tiden går och jag känner att det måste finnas mer som yogan kan hjälpa mig med. Jag funderade fram och tillbaka och lyxade till det med att boka en privatlektion med Maria Forslund som är en väldigt behaglig och förtroendeingivande  yogalärare jag lärt känna på Mamita, min favorityogastudio. Jag hade också börjat få ont i axlarna av solhälsningarna. Maria hjälpte mig att anpassa rörelsen så jag kunde göra solhälsningar utan att få ont och hon lotsade mig också in i Childs Pose som jag aldrig gillat och därför inte gör. Den positionen visade sig vara hela lösningen, det behövdes inte många gånger innan allt släppte och nu är Childs Pose en av mina favoriter. Jag önskar verkligen att alla BCopererade fick ta del av hur bra den här enkla positionen fungerar.  

Yoganörd som jag är så går jag nu en lärarutbildning i Yinyoga för att jag vill verkligen lära mig allt om yoga och hur det påverkar vår kropp. I boken som vi har som kurslitteratur så finns också följande beskrivning av Childs Pose:
If the knees are fairly close together , rocking gently side to side can help stimulate the flow of blood and lymph fluids in the upper chest an breast tissues. 
Jag är glad över att äntligen hitta svart på vitt något som hjälper och olycklig över att den här kunskapen stannar i Yogavärlden när så många skulle behöva den här enkla hjälpen. 

Boken som är kurslitteratur är den här

Sofie Ringsten som håller utbildningen är en fantastisk person som lär oss allt hon kan om Fascia (bindväv) och hur anatomin i vår kropp påverkar vår förmåga att sitta i olika positioner. Det är oerhört intressant och lärorikt. För några veckor sedan hade jag nöjet att plåta Sofie till ett tidningsreportage som kommer ut i maj. 






CONVERSATION

1 kommentarer:

  1. Fint att du har hittat yogan,. Jag älskar den boken och har använt den länge. Nu yogar jag med Karolina och Sofia på www.yogateket.com. Testa deras yin rekommenderar verkligen den. Hade fint / Karolina

    SvaraRadera