Väldigt nära totalstrejkande rygg nu. Men hur ont har jag? Hjärnan har hemska minnen från när det var som värst och gör givetvis allt för att skydda kroppen när det är nära igen.
Jag kan inte låta bli att fascineras av hur kroppen reagerar i såna här situationer, hur klok den egentligen är, hur mycket som den minns och vad vi bär med oss i urtidshjärnan.
Samtidigt så tål kroppen mer och mer smärta, så hur jag mår egentligen, det är så svårt att avgöra och förra gränsen för hur mycket jag ska träna. Kanske var det för mycket träning förra veckan? Men jag måste också våga köra på med träningen för att komma vidare och för att ta reda på hur mycket träning jag jan lägga på, det är ju bara jag som känner hur min kropp mår, ingen annan.
CONVERSATION
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Om mig
Hej! Det är jag, Cecilia Engvall, som driver den här bloggen. Jag är 42 år och skriver från hjärtat. Här hittar du tankar och personliga erfarenheter om träning, Schäfrar och IPO, Paleo-kost och lite annat från min vardag.
Jag är också ambassadör för Lidaloppet som stödjer bröstcancerforskningen. Under 2014 behandlades jag för bröstcancer på Södersjukhuset i Stockholm.
Lidaloppet 2015
Sök i den här bloggen
Popular Posts
-
I min iver att hitta sådant som kan läka kroppen och att göra allt jag kan själv så skriver jag mycket om kost här på bloggen. Det finns mån...
-
Jag gillar verkligen den här tiden på året, ljust, ljust, ljust dygnet runt. Men vi är dåliga på det här med traditioner jag och Eric, men d...
-
Vaknade som vanligt tidigt i morse, gick upp drog ner till sjön med Vickan och simtränande henne. Valpen fick va hemma hos Eric och när jag ...
-
När saker och sånt som livet inte är som jag vill börjar jag oftast fundera på vad kan jag själv göra för att förändra? Det är inte alltid j...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar