Det finns en nackdel med morgonlöpning, men bara en! När jag ger mig ut sådär tidigt vid femsnåret då är kroppen i ett tillstånd mittemellan sovande och vaken. Några gånger har jag gjort misstaget att springa iväg med en infektion i kroppen för att jag helt inte känt efter hur kroppen mår. Och det kan jag lova att det känner kroppen av senare på dagen.
Braförkroppenträning börjar bli en vana..
Men just nu undrar jag vad det är frågan om egentligen. Jag har lyckats minimera löpningen till en gång per vecka nu och gått all in på "braförkroppenträning". Vattenträningen gick så jäkla bra i tisdags, kunde ta ut mig ordentligt och ingen värk i ajdelen på kroppen. För att inte tala om balansbollen, känner mig grymt stark i de svåra tunga övningarna, woav, längesen jag kände mig så här stark! Så tisdag kväll, jag går och lägger mig tidigt och ställer in mig på att springa onsdag morgon i frasig snö och med Icebug så jag får hästgrepp under fötterna. Mitt favoritunderlag alla kategorier. Vaknar onsdag morgon och känner direkt att något är fel, min kropp ska inte alls ut och springa, den har en infektion. Och detta har alltså aldrig hänt förut att jag stoppat i det läget. Så det blev en futtig liten promenad med varje hund istället. Onsdagen går och jag känner mig lite risig. Torsdag morgon kommer och den var definitivt inte bättre. Vaknar med huvudvärk och när jag väl kommer ur sängen så strejkar hela jag, jaha inte ens någon långpromenad på fin vinterväg blev det.
Allteftersom dagen gått så känner jag mig bättre men inte vågar jag planera in någon löpning imorgon. Det får bli att vakna till Malins morgonyoga istället.
Jag börjar undra vad kroppen spelar för spel med mig
Men ni fattar att jag undrar vad kroppen har för spel med mig. När jag varit så förbannat duktig och skött min träning och vill belöna mig med en lugn joggingtur i veckan, ja då ser den till att den blir inställd. Morrrrrrrrrrrarrrrr
Ett litet hopp har jag iallafall att jag mår bra imorgon, det har precis snöat lite till så vägarna här på vischan är helt optimala nu. Skulle jag inte kunna få springa nu när underlaget är bra, snälla, snälla, snälla!
CONVERSATION
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Om mig
Hej! Det är jag, Cecilia Engvall, som driver den här bloggen. Jag är 42 år och skriver från hjärtat. Här hittar du tankar och personliga erfarenheter om träning, Schäfrar och IPO, Paleo-kost och lite annat från min vardag.
Jag är också ambassadör för Lidaloppet som stödjer bröstcancerforskningen. Under 2014 behandlades jag för bröstcancer på Södersjukhuset i Stockholm.
Lidaloppet 2015
Sök i den här bloggen
Popular Posts
-
I min iver att hitta sådant som kan läka kroppen och att göra allt jag kan själv så skriver jag mycket om kost här på bloggen. Det finns mån...
-
Jag gillar verkligen den här tiden på året, ljust, ljust, ljust dygnet runt. Men vi är dåliga på det här med traditioner jag och Eric, men d...
-
Vaknade som vanligt tidigt i morse, gick upp drog ner till sjön med Vickan och simtränande henne. Valpen fick va hemma hos Eric och när jag ...
-
När saker och sånt som livet inte är som jag vill börjar jag oftast fundera på vad kan jag själv göra för att förändra? Det är inte alltid j...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar