Det var ett tag sen vi sågs men nu var det visst dags igen. Har känt en ömhet hela helgen i ländryggen och i morse var det ingen skön promenad alls. Men jag vet ju vid det här laget att det är bättre att få igång kroppen. Så ryggskyddet (back on track) åkte på för att ta de värsta stötarna under promenaden och efter duschen så blev det en rejäl dos Linnex. Linnex ger mig den bästa smärtlindringen, värktabletter funkar överhuvudtaget inte.
Så där går det alltså när man slarvar med träningen, nja inte riktigt sant, även fast jag varit för krasslig för att träna balansboll så har jag gått mina skogspromenader. Boven är förmodligen mina nya miniövningar jag fick av Katarina. De övningarna går ut på att trigga igång de små små musklerna som hjärnan alltså stängt av. Det var väldigt intressant att höra henne berätta. Jag har ju länge vetat att de små musklerna lägger av i tidigt skede. Men de lägger bara inte av utan när det smärtar i ryggen då stänger hjärnan av dem. Så nu ska jag få hjärnan att hitta dem igen med små små övningar och det är säkert den träningen som nu gör ont så det är bara att härda ut och fortsätta träna fast i lite mindre dos. Den där jädra hjärnan alltså den ställer till med en hel del. Jag har t.ex jättesvårt att vistas i trängsel, köer osv för hjärnan vet att stöter någon emot mig då gör det ont som fn. Likaså om någon hänger över axeln på mig vid skrivbordet, då skriker hjärnan att nu snart kommer det att göra ont. Det är faktiskt skitjobbigt. Det är också väldigt irriterande med människor som springer rakt in i en, sparkar på stolsben och på ryggstöd på stolen/sätet jag sitter på. Allt detta gör väldigt ont. Tänk då på alla gamla människor som har ännu mer ont än jag. Tänk om vi kunde vara lite snällare mot varandra i vardagen.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar