Ikväll har vi varit hos veterinären jag och Nicki. Jag som vanligt förberedd på det värsta. Nicki dras ju med sina stökiga fistlar så jag vill inte bråka med henne mer nu på ålderns höst. Men nu är vi hemma igen, dock utan någon som helst diagnos, så nu hoppas vi att de konstiga flytningarna bara försvinner.
CONVERSATION
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Om mig
Hej! Det är jag, Cecilia Engvall, som driver den här bloggen. Jag är 42 år och skriver från hjärtat. Här hittar du tankar och personliga erfarenheter om träning, Schäfrar och IPO, Paleo-kost och lite annat från min vardag.
Jag är också ambassadör för Lidaloppet som stödjer bröstcancerforskningen. Under 2014 behandlades jag för bröstcancer på Södersjukhuset i Stockholm.
Lidaloppet 2015
Sök i den här bloggen
Popular Posts
-
Jag har samlat på mig de otroligt vackra och stärkande ord som kommit från mina vänner de senaste dagarna. Dessa ska jag bära med mig på min...
-
8 timmar tar flyget till New York. 8 timmar tar resan med bil Åmål - Åndalsnes. En reflektion som dök upp bara. Vi är på väg igen med hundar...
-
Svenskt midsommarfirande. Det är den svenska tradition som jag gillar bäst. En dag man tar lite som det kommer beroende på väder och det är ...
-
Jag försöker vara tacksam för att ha sluppit värsta sortens biverkningar som skelettvärk och outhärdliga blåsor i munnen. Men jag är ändå så...

0 kommentarer:
Skicka en kommentar