Ikväll har vi varit hos veterinären jag och Nicki. Jag som vanligt förberedd på det värsta. Nicki dras ju med sina stökiga fistlar så jag vill inte bråka med henne mer nu på ålderns höst. Men nu är vi hemma igen, dock utan någon som helst diagnos, så nu hoppas vi att de konstiga flytningarna bara försvinner.
CONVERSATION
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Om mig
Hej! Det är jag, Cecilia Engvall, som driver den här bloggen. Jag är 42 år och skriver från hjärtat. Här hittar du tankar och personliga erfarenheter om träning, Schäfrar och IPO, Paleo-kost och lite annat från min vardag.
Jag är också ambassadör för Lidaloppet som stödjer bröstcancerforskningen. Under 2014 behandlades jag för bröstcancer på Södersjukhuset i Stockholm.
Sök i den här bloggen
Popular Posts
-
I morse ringde klockan 05.00. Varför? Därför. Jag, löpardojjorna och Vickan ville ha den här stranden för oss själva. När jag springer med ...
-
Här kommer en liten fördjupning av övningarna jag gör för lymfsystemet och rörlighet i armar. Jag har satt ihop ett litet miniprogram som ve...
-
Våra vänner i RSV2000, Mochau, ordnade häromdagen så vi fick ett guidat besök i Wittenberg. Det finns rejält med historia i staden för den ...
-
Har knappt tränat på två veckor nu, hjärnan börjar gå i spinn, ryggen talar om att den finns. Ryggen måste träna annars är det ont, ont dire...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar