I går kväll när jag var ute och pysslade om hundarna för kvällen så fick jag en rätt häftig känsla. Det var vindstilla, stjärnklart och alldeles upplyst på tomten av månens sken. Att kunna se fast det är mörkt, det är lite coolt.
Innan jag gick och la mig plockade jag fram löparkläderna och la dem på köksstolen till morgonen. Jag älskar morgonlöpning, men det måste vara inprogrammerat i hjärnan redan kvällen innan, och det är bra om jag kommer ut genom dörren innan jag är helt vaken. I helt vaket tillstånd är det lätt att hjärnan pratar strunt med kroppen. Och jag blev inte besviken på löpningen idag heller. Vinden höll sig borta, stjärnorna och månen var där. Jag stängde av pannlampan igen. Bestämde mig för att belöna mig själv med en timmes runda och ta "sena" tåget in till Stockholm. Kände på mig att Nicki skulle bli lite extra glad också.
Med tanke på hur mörkertrött jag varit det sista så är det här nog en av årets bästa löparrundor. Jag säger tack månen för extra energi, ljus och att jag slapp ha pannlampan på idag. Det kommer bli en bra onsdag.
Tack för inspiration, gahhh
SvaraRaderaja det får bli en morgon så jag iallafall inte börjar jobba 630... men de dagarna som jag går med barnen till skolan vi 8 borde det ju gå...
kram Viveca
Ja kom igen :-) det tar inte så lång tid att springa på morgnarna, ta en liten runda på 30 min och sen ska man oftast in i duschen ändå så det är inte så mycket extra tid egentligen. Och så går man iväg till jobbet med en bra känsla i kroppen.
SvaraRadera