Jag möts alltför ofta av att det här med meditation är djupt och humbug. Något jag aldrig hållit med om, däremot har jag själv inte fattat att jag alltid mediterat i någon form i princip varje dag, säkert större delen av mitt liv.
Inte förrän sista veckan har det först klarnat vad meditation verkligen är. Jag har alltid förknippat meditation med att sitta stilla, vara närvarande i nuet och få tyst på tankarna. En metod jag använder inför tävlingar och inför bröllopsfotograferingar. Men meditation finns i tusen andra saker, det handlar bara om att gå all in i det du gör och inte tänka på något annat. Det kan vara svårt att sitta stilla och meditera, att vara ensam med sig själv med endast andetaget till hjälp. Och det är just där yogan kom till (iallafall i den historien jag valt att tro på) en liten pojke hade svårt med det här att sitta still och meditera, då la mästaren till olika fysiska rörelser för att hjälpa pojken att få tyst i huvudet. Och det är precis det vi gör när vi springer, löser korsord, tar en ridtur, ryktar hästen, mockar en box. För mig är mycket kring stallsysslorna förknippat med meditation, ofta när jag gått ut till stallet så har tankarna flygit och farit i en väldig oreda, sedan har de sorterat upp sig för att lämnat huvudet en efter en.
Idag mediterar jag på flera olika sätt, hundträning, löpning, yoga, till viss del även fotografering. Gemensamt för allt det som ger mig meditation är att när jag håller på med de sysslorna då är jag inte kontaktbar. Jag är så inne i det jag gör att inget får störa mig. Lyckas någon med det, då får den personen tyvärr se min allra dåligaste sida, mitt blixtrande humör som för väl är väldigt kortsint. Varför är det så kan man undra, jag har inte kommit på det än. Helt säkert vet jag att jag vill vara ifred i den stunden, jag vill inte bli störd, men varför visa det med sin dåligaste sida?
Så, har du mediterat idag? Har du tänkt på det som meditation? Vad gjorde du? Visst kan vi avdramatisera det här med meditation nu? Det är rätt vardagligt och vi behöver det verkligen i vår mer och mer stressiga vardag. Själv har jag rännt upp backe upp och backe ner i grustaget, jag lovar det var soprent i det lilla huvet efter det.
Historien om den lille pojken som lärde sig meditera med hjälp av yoga har jag läst i Malins senaste bok.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar