...fotograferat brudpar på Fårö, satt igång träningen på riktigt med Vicky. Jag skulle cyklat Tjejvättern, hade planer på att springa Lidingöloppet, spenderat kvällarna med Eric och ett glas rosé. Och framförallt haft en i stort sett oplanerad semester, något jag sett fram emot. Jag kommer fortfarande att göra delar av det här men på en helt annan nivå, bloggen ska byta namn och jag ska i stället fokusera på att döda cancern som härjar i min kropp. Jag är ledsen att många av mina vänner får reda på den här skiten via min blogg men det har inte funnits energi att prata med er på annat sätt. Jag har behövt fokusera på att sätta mig in i sjukdomen och att vinna kriget.
Kriget har börjat. Den 28 april förstod jag att jag hade bröstcancer. Läkaren sa det inte rakt ut då eftersom proverna inte var klara men min magkänsla agerade och den ljuger sällan. 27 maj opererades jag för bröstcancer och i morgon börjar det på riktigt. Det är dags för den första ronden av sex cellgiftsbehandlingar.
I allt detta är jag väldigt positiv, jag kan själv inte göra något annat än att ge mig den på att vinna. Det finns ingen annan väg, att göra det här till totalt mörker är meningslöst, det skulle bryta ner mig. Jag försöker leva som vanligt. Men gudarna ska veta att jag vid första beskedet var skräckslagen, jag har svurit ramsor över andra som gör problem av nada. Jag har nästan klippt till människor på truten som röker. Velat sno deras cigaretter och stampa på dem.
Men jag är också tacksam. Tacksam för de fantastiska läkare och kontaktsjuksköterskor jag fått möta. Tacksam för ni som stöttat mig varje dag, eller någon dag, ni vet vilka ni är.
Imorgon är jag redo, jag vet inte hur jag kommer att reagera, det kommer bli tufft det vet jag. Läkarna tvekar inte utan går på med det tuffaste de har.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar