Vi har lämnat Fårö och är på väg av Gotland. Det är mitt i natten och vi sitter i kön till färjan. Jag känner mig som ett enda stort vemod. Underbara dagar har gått alldeles för fort och jag är också lite ledsen att jag inte kunnat njuta av vistelsen fullt ut. Jag får inte vara i solen utan rejält med solskydd, baggis, bara att kleta in sig, javisst, men jag blir också mattare i solen än vanligt och måste mellanvila mitt på dagen. Ju närmare vi kommer hemåt ju närmare kommer också nästa vecka med inte mindre än tre sjukhusbesök, inget jag ser fram emot alls. Vill fortsätta ha det så här.
CONVERSATION
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Om mig
Hej! Det är jag, Cecilia Engvall, som driver den här bloggen. Jag är 42 år och skriver från hjärtat. Här hittar du tankar och personliga erfarenheter om träning, Schäfrar och IPO, Paleo-kost och lite annat från min vardag.
Jag är också ambassadör för Lidaloppet som stödjer bröstcancerforskningen. Under 2014 behandlades jag för bröstcancer på Södersjukhuset i Stockholm.
Sök i den här bloggen
Popular Posts
-
I morse ringde klockan 05.00. Varför? Därför. Jag, löpardojjorna och Vickan ville ha den här stranden för oss själva. När jag springer med ...
-
Här kommer en liten fördjupning av övningarna jag gör för lymfsystemet och rörlighet i armar. Jag har satt ihop ett litet miniprogram som ve...
-
Våra vänner i RSV2000, Mochau, ordnade häromdagen så vi fick ett guidat besök i Wittenberg. Det finns rejält med historia i staden för den ...
-
Har knappt tränat på två veckor nu, hjärnan börjar gå i spinn, ryggen talar om att den finns. Ryggen måste träna annars är det ont, ont dire...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar