Vi har lämnat Fårö och är på väg av Gotland. Det är mitt i natten och vi sitter i kön till färjan. Jag känner mig som ett enda stort vemod. Underbara dagar har gått alldeles för fort och jag är också lite ledsen att jag inte kunnat njuta av vistelsen fullt ut. Jag får inte vara i solen utan rejält med solskydd, baggis, bara att kleta in sig, javisst, men jag blir också mattare i solen än vanligt och måste mellanvila mitt på dagen. Ju närmare vi kommer hemåt ju närmare kommer också nästa vecka med inte mindre än tre sjukhusbesök, inget jag ser fram emot alls. Vill fortsätta ha det så här.
CONVERSATION
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Om mig
Hej! Det är jag, Cecilia Engvall, som driver den här bloggen. Jag är 42 år och skriver från hjärtat. Här hittar du tankar och personliga erfarenheter om träning, Schäfrar och IPO, Paleo-kost och lite annat från min vardag.
Jag är också ambassadör för Lidaloppet som stödjer bröstcancerforskningen. Under 2014 behandlades jag för bröstcancer på Södersjukhuset i Stockholm.
Lidaloppet 2015
Sök i den här bloggen
Popular Posts
-
I min iver att hitta sådant som kan läka kroppen och att göra allt jag kan själv så skriver jag mycket om kost här på bloggen. Det finns mån...
-
Känslan är obeskrivlig. Den här gången har gått lättare, absolut lättast av alla äckliga skitveckor. Kan hända att det finns ett rätt stort...
-
Nicki hon gjorde en del hyss ibland och ville gärna ha sista ordet. Efter Nicki lämnat oss i tisdags gick jag ut i kökslandet och tittade li...
-
efter en bröstcancerbehandling så säger jag Yoga! Det som ställt till det mest i min kropp är inte cellgifter och strålning som man skulle k...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar