Kära vänner som följer och peppar mig

Jag har inte skrivit så många inlägg på sistone. Har försökt att inte fastna vid dator och mobil så mycket nu när det blev lite svalare och skönare ute för mig. Veckan efter senaste behandlingen var ju lite jobbigare än sist men när det vänder så kommer kroppen igen och jag har mest gjort sådant jag tycker är kul utan att planera för mycket. Hjärnan mår inte bra med för mycket bokade tider. Max en enda sak om dagen får vara planeras annars säger den upp sig. Så det har blivit mycket träning med Vickan. Lydnadsträning och däremellan fys med cykel eller så har vi gjort våra swimruns. Jag och Juliet har var ute för oss själva häromdagen också och hon rullar på finfint även i blåsten, var lite orolig för det, jag lyfter henne med lillfingret nästan, så lätt är hon. Nu är jag precis på väg till nästa behandling, halvvägs efter den, fattar ni??? I morses tog vi en 5 km runda jag och Vickan och det kändes riktigt bra och starkt, matt givetvis om jag jämför med min form jag hade i maj. Men det blir bättre och bättre för varje pass. Sen vet jag ärligt talat inte vad dagens pass tillförde kroppen precis innan den ska få gift. Men psykiskt är det en enorm tillgång, jag får känna att kroppen kommer igen och blir starkare för varje gång. Jag är helt säker på att både kropp och hjärna har nytta av träningen mellan behandlingarna.