Gnista betydde mycket för hela vår flock

Det finns ett djupt och mörkt hål i själen som tar lång tid att fylla med ljus igen. Gnista var en alldeles speciell liten individ som rättade till mycket hos oss här hemma. Hon fyllde inte bara mitt behov av att ägna mig ännu mer åt det roligaste jag vet. Hundträning på hög nivå. Hon fick också en balans i våran flock igen. Ända sedan Nicki gick bort har jag haft dåligt samvete att lämna en hund själv i hundstallet över natten eftersom vi alltid har en hund inne och vi varierar vilken. Under Gnistas tid så var det såklart Gnista som alltid var inne på natten, hon var ju bara en valp fortfarande. Det märktes tydligt på Vicky och Freia att de trivdes med det här. De fick en till flockmedlem och Vickys allergi har varit helt borta under den här tiden. Hon har självklart fått vara inne en del. Men jag har minimerat hennes tid inne och det har verkligen gjort susen. Jag har inte behövt hjälpa henne med cortison en enda gång sedan Gnista kom till oss. Så skönt för Vickan, tänk dig själv att ha lite kli i huden och så försvinner det helt. Freia hon har helt klart gillat sin uppgift som moster när hon följt med på alla våra skogspromenader. Vicky hon är förresten inte alls förtjust i att vara mattes enda hund, nu får hon återigen träna som en tok. Tuffa lydnadspass, lugn löpning tidigt på morgnarna varvas med stentuff löpning i djup sand. Träning på balansbollen och så det hon egentligen enbart ska ägna sig åt, spår. 

Ja ni ser, hon har ett stort behov av återhämtning den här hunden :-) 

Vi är båda helt överens om att det här är lite för mycket för Vickan men just nu får hon helt enkelt gilla läget och ställa upp. Och än så länge gör hon det bra och jag är glad att hon ställer upp på mig. Tids nog ska hon enbart få ägna sig åt sina favvosysslor. 

Till sist, en av de vackraste bilderna på Gnista. Här med sin uppfödare Arild. Bilden är tagen kvällen innan vi körde hem med henne till Sverige.