Gnista

Först igår fick jag någon rätsida på vad som verkligen hände med Gnista. Allt gick så fort och det var inte enkelt att förstå allt som veterinärerna sa i tisdags. Min vän Malin som är veterinär på Södran och som jag normalt sett bokar till våra hundar satte sig igår in i allt som hänt och kunde förklara för mig ordentligt vad som hänt. Gnista har haft en fruktansvärd otur. Normalt sett så räcker det med dropp så är en valp snart på benen igen när de får en tarminfektion. I sällsynta fall så eskalerar infektionen och då går det ruskigt fort, så fort att det finns inget att göra. När de öppnade Gnista hade hennes kropp redan hamnat i ett chocktillstånd och stängt av blodtillförseln till alla organ och tarmarna hade helt slutat fungera. Det fanns ingenting att göra och på kirurgens rekommendation väckte vi henne inte från narkosen. Mitt i all kaos och sorg är jag väldigt tacksam över att jag hann prata med Gnistas uppfödare innan hon fick somna helt. Att ha stöd från sin uppfödare i en sån här situation är värt hur mycket som helst. 

Vi skulle erövrat världen tillsammans du och jag. Du fick mig att må bra och bli starkare för varje dag. Att du inte finns längre är obegripligt och fruktansvärt orättvist. Du var bara en valp.