11 november. Sviter av vattengympa och världens bästa säng.

För femte gången har jag nu varit på vattengympa som ska vara det bästa som finns för kroppen men min rygg protesterar högljutt. Du kan få ont efteråt eftersom det kan ha retat diskbrocket lite i ytterlägena, med de orden lämnade jag vattengympan första gången en torsdag lunch. Fredagen kom och ryggen kändes som vanligt. Lördagen kom samtidigt som den smärtan den där smärtan och kraftlösheten som är väldigt svår att förklara med ord hur den känns.

Men jag hade bestämt att jag skulle plantera innan det blev för kallt i marken så jag gick helt enkelt ut och gjorde det. Inlindad i Back on track körde jag jord och gödsel i väldigt små lass på en skottkärra, väldigt nära tårarna och definitvt inte kommunicerbar. På söndagen var det väldigt mycket bättre igen, puh.

Jag berättade givetvis för instruktörerna hur det påverkat min rygg och vi skalade bort en del bitar av programmet för att hitta en lagom nivå. De två nästföljande gångerna var det bättre men den här helgen har inte varit rolig. En bidragande orsak är säkert också att vi sovit borta i helgen. Jag har märkt av sista halvåret att jag är väldigt känslig för vilken säng jag sover i, eller så är kroppen förbannat bortskämd med tempursängen hemma? Nja, sanningen ligger nog närmare att jag inte längre kan sova hur som helst utan att diskbrocket vill ha uppmärksamhet.