18 november. Varför bloggar jag om diskbrock?

För att gnälla? Nej. För att jag inte har något annat att skriva om? Nej. Jag bloggar om min vardag med diskbrock för att bli friskare och för att dela med mig av mina erfarenheter till andra. Och hur kan jag bli friskare av att blogga? Jo för att det hjälper mig att följa upp de mål jag sätter i min rehabilitering. Att hålla i med träningen (att rehabträna är oftast förbannat tråkigt, jag vill helst springa milen varje dag men det finns ju inte riktigt på rehabschemat). Och även att ta tag i allting runtomkring som är viktigt för att bli friskare. Förhoppningsvis kan jag också inspirera någon medmänniska till träning.

Just nu är funktionen på ryggen inte alls bra och det har sina anledningar. Jag har varit förkyld och fuskat med balansbollen rejält. Vattengympa har jag gått på i fem veckor nu men det tar tid att hitta rätt nivå på den, just nu hjälper den mig inte alls, den får helt motsatt effekt. När man har ett diskbrock då ska man inte göra rörelser som gör ont, men i vattnet då kan man göra allt utan att det gör ont… så jag försöker hitta vilka rörelser som funkar och inte.

En annan sak jag bör göra är att cykla, det är medicin för kroppen. Men för mig finns det knappast något tråkigare. Så därför gjorde jag något crazy för några veckor sedan och antog vännen Lindas utmaning på Vätternrundan. Och det stoppar inte med det, 2014 ska vi göra tjejklassikern. För att klara det måste ryggen fungera bättre än vad den gör nu. Och att ha som mål att göra en tjejklassiker det är motivationen jag behöver.