Den lilla svarta grantryckaren

Alla morgnar är sig inte lika när man har hund. Den lilla svarta försvann plötsligt på morgonrastningen vilket aldrig hänt förut. Hon vänder alltid tillbaka till mig om vi möter något spännande i skogen.

Men idag försvann hon bakom en gran och var borta. Mörkt och hur mycket snö som helst i skogen att ta sig fram igenom. Ingen Vicky någonstans så jag gick in igen (vi var 200 m ifrån huset) började göra mig iordning så smått till jobbet och förväntade mig att hunden snart skulle hoppa på ytterdörren. Men ingen hund kom så jag gick ut igen ropade och visslade lite men det var knäpptyst i skogen. Jaha bara att gå in igen då och jag börjar gå mot huset. Efter 20 m då dyker den lilla svarta upp från ingenstans. Inte ett flämtande, inte ett tecken på att hon varit ute på egen löparrunda. Där blixtrar det till i min lilla hjärna. Hunden har alltså legat och tryckt under en gran hela tiden, den lilla luriga loppan. Ja hon gör så ibland men det har aldrig inträffat på en vanlig rastrunda förut...