Det är väl så ändå då..

att ryggen inte tycker om att springa. Jag har hävdat med bestämdhet att löpningen gör inte att jag får mer ont. Och jag älskar dessutom att springa, det är så förbaskat skönt för både kropp och själ, yoga kan slänga sig i väggen.

Jag vet att det inte är bra att springa med diskbrock..
Nu tänker du säkert, den där människan är ju galen, det vet väl alla att löpning inte är bra vid diskbrock. Självklart vet jag det men jag har inte under tre år kunnat häröra min ryggvärk till löpningen och jag är bra på att analysera vad jag får ont av. Jag har också dragit ner rejält på löpningen sedan i våras när jag fick beskedet om att jag har diskrock med mera. Det gör heller aldrig ont när jag springer och efteråt känns det också bra.

Nu verkar det som att löpningen kommer få minskas ännu mer om inte helt
Förra lördan var jag ute och sprang tidigt på morgonen och sedan satt jag i en bil nio timmar. När vi stannade för att pausa var det inte direkt en graciös stil jag tog mig fram med och jag fick be Eric om hjälp med många saker. Måndag morgon tog jag också en runda och sen var jag på massage på eftermiddagen, samtidigt som jag säger till massören att idag är ingen bra dag, jag är förbannat stel... då fattar jag, löpningen...  sen dröjde det ända till fredag innan jag sprang igen och det var samma visa den dagen, stel, stel, stel.  Imorgon måndag är det egentligen löpardag för mig och hundarna men det är nog dags att tänka om. Vet inte riktigt hur, måste smälta detta lite. Cykla kan vi ju glömma i det här underlaget, hade varit fint att sätta fart med det nu annars, Tjejvättern är ju mitt träningsmål. Ryggen måste bli bättre!