Hade ställt klockan tidigt i morse igen för jag ville komma iväg i tid och köpa skinka och framförallt fynda på Zetas julrea som började idag. Kom definitivt inte upp när klockan ringde... När jag väl orkade upp och som vanligt traskar över hundarnas fårfäll så registrerar hjärnan något som glimrar, jag vänder om, tittar ner på fällen och tar upp mitt Pernilla örhänge som varit borta i flera månader. Jag var helt säker på att Vicky svalt det, hon har en ovana att ligga och snutta på saker, inte äta upp dem utan bara snutta. Förmodligen har hon gjort det också men som tur var tappat det i fårfällen.
CONVERSATION
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Om mig
Hej! Det är jag, Cecilia Engvall, som driver den här bloggen. Jag är 42 år och skriver från hjärtat. Här hittar du tankar och personliga erfarenheter om träning, Schäfrar och IPO, Paleo-kost och lite annat från min vardag.
Jag är också ambassadör för Lidaloppet som stödjer bröstcancerforskningen. Under 2014 behandlades jag för bröstcancer på Södersjukhuset i Stockholm.
Lidaloppet 2015
Sök i den här bloggen
Popular Posts
-
I min iver att hitta sådant som kan läka kroppen och att göra allt jag kan själv så skriver jag mycket om kost här på bloggen. Det finns mån...
-
Jag gillar verkligen den här tiden på året, ljust, ljust, ljust dygnet runt. Men vi är dåliga på det här med traditioner jag och Eric, men d...
-
Vaknade som vanligt tidigt i morse, gick upp drog ner till sjön med Vickan och simtränande henne. Valpen fick va hemma hos Eric och när jag ...
-
När saker och sånt som livet inte är som jag vill börjar jag oftast fundera på vad kan jag själv göra för att förändra? Det är inte alltid j...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar