Hade ställt klockan tidigt i morse igen för jag ville komma iväg i tid och köpa skinka och framförallt fynda på Zetas julrea som började idag. Kom definitivt inte upp när klockan ringde... När jag väl orkade upp och som vanligt traskar över hundarnas fårfäll så registrerar hjärnan något som glimrar, jag vänder om, tittar ner på fällen och tar upp mitt Pernilla örhänge som varit borta i flera månader. Jag var helt säker på att Vicky svalt det, hon har en ovana att ligga och snutta på saker, inte äta upp dem utan bara snutta. Förmodligen har hon gjort det också men som tur var tappat det i fårfällen.
CONVERSATION
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Om mig
Hej! Det är jag, Cecilia Engvall, som driver den här bloggen. Jag är 42 år och skriver från hjärtat. Här hittar du tankar och personliga erfarenheter om träning, Schäfrar och IPO, Paleo-kost och lite annat från min vardag.
Jag är också ambassadör för Lidaloppet som stödjer bröstcancerforskningen. Under 2014 behandlades jag för bröstcancer på Södersjukhuset i Stockholm.
Lidaloppet 2015
Sök i den här bloggen
Popular Posts
-
Alla morgnar är sig inte lika när man har hund. Den lilla svarta försvann plötsligt på morgonrastningen vilket aldrig hänt förut. Hon vänder...
-
Vi tränar lite varje dag nu och det går så himla bra. Jag är så glad att lilla Gray fick flytta hem till oss. Häromdan vet jag inte om Gray ...
-
Har ni hittat sommaren än? Det har vi, den håller till runt Åmål och Fengersfors. Dalsland är verkligen ett härligt landskap, gillar man fri...
-
Jag har fått många värmande och stärkande hälsningar den senaste tiden. Stort tack till er alla. Det betyder mycket och de hjälper min hjärn...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar