Hade ställt klockan tidigt i morse igen för jag ville komma iväg i tid och köpa skinka och framförallt fynda på Zetas julrea som började idag. Kom definitivt inte upp när klockan ringde... När jag väl orkade upp och som vanligt traskar över hundarnas fårfäll så registrerar hjärnan något som glimrar, jag vänder om, tittar ner på fällen och tar upp mitt Pernilla örhänge som varit borta i flera månader. Jag var helt säker på att Vicky svalt det, hon har en ovana att ligga och snutta på saker, inte äta upp dem utan bara snutta. Förmodligen har hon gjort det också men som tur var tappat det i fårfällen.
CONVERSATION
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Om mig
Hej! Det är jag, Cecilia Engvall, som driver den här bloggen. Jag är 42 år och skriver från hjärtat. Här hittar du tankar och personliga erfarenheter om träning, Schäfrar och IPO, Paleo-kost och lite annat från min vardag.
Jag är också ambassadör för Lidaloppet som stödjer bröstcancerforskningen. Under 2014 behandlades jag för bröstcancer på Södersjukhuset i Stockholm.
Lidaloppet 2015
Sök i den här bloggen
Popular Posts
-
Jag har samlat på mig de otroligt vackra och stärkande ord som kommit från mina vänner de senaste dagarna. Dessa ska jag bära med mig på min...
-
8 timmar tar flyget till New York. 8 timmar tar resan med bil Åmål - Åndalsnes. En reflektion som dök upp bara. Vi är på väg igen med hundar...
-
Svenskt midsommarfirande. Det är den svenska tradition som jag gillar bäst. En dag man tar lite som det kommer beroende på väder och det är ...
-
Jag försöker vara tacksam för att ha sluppit värsta sortens biverkningar som skelettvärk och outhärdliga blåsor i munnen. Men jag är ändå så...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar