Och hur många gånger ska man göra om dem?
Våra gamla Schäferdamer Nicki och Hilma gick aldrig att ha ihop, det gick att räkna ut utan att ens prova.
Ändå var olyckan framme och de rök ihop två gånger och det är faktiskt så att det händer när Eric är i närheten. Är det bara jag så har det gått bra, det uppstår något märkligt svartsjukedrama kring mannen i huset. Efter de gångerna har vi varit väldigt försiktiga med att släppa ihop hundar och våra svarta syrror har gått utmärkt att ha ihop och jag har gått i princip dagliga promenader med dem.
Så idag var Eric ledig och jag föreslog att han kunde ta ut dem ihop lite så kunde vi träna ikväll... han har aldrig varit ute med dem själv, och det hade jag inte en tanke på jag har ju gått och gått och gått med dessa hundar i över ett år medans Eric byggt vinterträdgård. Flera mil fram och tillbaka kors och tvärs i skogen.
Det gick inte bra på promenaden. Vi har precis hämtat ena syrran på djursjukhuset som fått ett antal drän och blivit rakad lite här och var.
Så när lär man sig undrar jag?
CONVERSATION
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Om mig
Hej! Det är jag, Cecilia Engvall, som driver den här bloggen. Jag är 42 år och skriver från hjärtat. Här hittar du tankar och personliga erfarenheter om träning, Schäfrar och IPO, Paleo-kost och lite annat från min vardag.
Jag är också ambassadör för Lidaloppet som stödjer bröstcancerforskningen. Under 2014 behandlades jag för bröstcancer på Södersjukhuset i Stockholm.
Lidaloppet 2015
Sök i den här bloggen
Popular Posts
-
Jag har samlat på mig de otroligt vackra och stärkande ord som kommit från mina vänner de senaste dagarna. Dessa ska jag bära med mig på min...
-
8 timmar tar flyget till New York. 8 timmar tar resan med bil Åmål - Åndalsnes. En reflektion som dök upp bara. Vi är på väg igen med hundar...
-
Svenskt midsommarfirande. Det är den svenska tradition som jag gillar bäst. En dag man tar lite som det kommer beroende på väder och det är ...
-
Jag försöker vara tacksam för att ha sluppit värsta sortens biverkningar som skelettvärk och outhärdliga blåsor i munnen. Men jag är ändå så...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar