04:50 öppnar jag dörren, löparklädd, och kastar mig ut i den mörka morgonen. Hinner 40 meter och hjärnan börjar vackla, vart tog sommaren vägen? Vart är de dagar när det var så varmt att jag kippade efter andan på löpturen. Jag blir nästan gråtfärdig och undrar hur jag ska kunna lägga av mig min sköna fleecejacka nere vid brevlådan som vanligt. Men jag fortsätter, jag vet att hjärnan försöker lura mig men det är ändå sorg i löparhjärtat, efter sommaren. Jag fortsätter förbi brevlådan med jackan på, 20 meter hinner jag, sen får det vara slut på tramset. Jackan åker av, jag ökar tempot, får vinden i ryggen och snart är det precis lika skönt som vanligt.
Gråt i löparhjärtat
Något som är nästan lika bra som tidiga löparmorgnar, det är Stockholm, gatorna är tomma och staden har knappt vaknat. Bussen glider genom staden, godmorgon!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar