Vi märker ändå på dem när det inte är som det ska. De kloka djuren, som alltid finns där för oss. Nicki den gamla grå har inte varit riktigt i form det senaste året, hon börjar bli gammal på riktigt. I söndags kväll när jag gick och la mig då frös jag, mest om fötterna. Nicki la sig direkt och värmde dem, jag kände att hon kände vad jag kände. Hon ligger inte vid mina fötter i normalfallet, det här är annorlunda. Nu ikväll ligger hon tätt intill mig och har lagt huvudet på min mage. Hon ligger inte så heller annars, något stämmer inte. Det är dags att ringa veterinären.
CONVERSATION
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Om mig
Hej! Det är jag, Cecilia Engvall, som driver den här bloggen. Jag är 42 år och skriver från hjärtat. Här hittar du tankar och personliga erfarenheter om träning, Schäfrar och IPO, Paleo-kost och lite annat från min vardag.
Jag är också ambassadör för Lidaloppet som stödjer bröstcancerforskningen. Under 2014 behandlades jag för bröstcancer på Södersjukhuset i Stockholm.
Lidaloppet 2015
Sök i den här bloggen
Popular Posts
-
En jul med många traditioner blev det i pr men ändå annorlunda. Vi startade tidigt på julaftons morgon och kom fram vid tolvsnåret till hemm...
-
Är på en liten visit hos mamma igen och hade visst prickat in julmarknaden på Baldersnäs. Visst är det lite tidigt för julmarknad? Men den ä...
-
Dagarna går extremt fort här borta. Jag har hängt en del på Jivamukti Yoga School. Jivamukti är min absoluta favorityoga och på det här stäl...
-
Vi upptäcker nya platser på Fårö varje gång, det är så häftigt här. Algerna ligger som ett band 100 meter utanför stranden vi går ner och ba...

0 kommentarer:
Skicka en kommentar