Vi märker ändå på dem när det inte är som det ska. De kloka djuren, som alltid finns där för oss. Nicki den gamla grå har inte varit riktigt i form det senaste året, hon börjar bli gammal på riktigt. I söndags kväll när jag gick och la mig då frös jag, mest om fötterna. Nicki la sig direkt och värmde dem, jag kände att hon kände vad jag kände. Hon ligger inte vid mina fötter i normalfallet, det här är annorlunda. Nu ikväll ligger hon tätt intill mig och har lagt huvudet på min mage. Hon ligger inte så heller annars, något stämmer inte. Det är dags att ringa veterinären.
CONVERSATION
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Om mig
Hej! Det är jag, Cecilia Engvall, som driver den här bloggen. Jag är 42 år och skriver från hjärtat. Här hittar du tankar och personliga erfarenheter om träning, Schäfrar och IPO, Paleo-kost och lite annat från min vardag.
Jag är också ambassadör för Lidaloppet som stödjer bröstcancerforskningen. Under 2014 behandlades jag för bröstcancer på Södersjukhuset i Stockholm.
Lidaloppet 2015
Sök i den här bloggen
Popular Posts
-
I min iver att hitta sådant som kan läka kroppen och att göra allt jag kan själv så skriver jag mycket om kost här på bloggen. Det finns mån...
-
Jag gillar verkligen den här tiden på året, ljust, ljust, ljust dygnet runt. Men vi är dåliga på det här med traditioner jag och Eric, men d...
-
Vaknade som vanligt tidigt i morse, gick upp drog ner till sjön med Vickan och simtränande henne. Valpen fick va hemma hos Eric och när jag ...
-
När saker och sånt som livet inte är som jag vill börjar jag oftast fundera på vad kan jag själv göra för att förändra? Det är inte alltid j...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar