Vi märker ändå på dem när det inte är som det ska. De kloka djuren, som alltid finns där för oss. Nicki den gamla grå har inte varit riktigt i form det senaste året, hon börjar bli gammal på riktigt. I söndags kväll när jag gick och la mig då frös jag, mest om fötterna. Nicki la sig direkt och värmde dem, jag kände att hon kände vad jag kände. Hon ligger inte vid mina fötter i normalfallet, det här är annorlunda. Nu ikväll ligger hon tätt intill mig och har lagt huvudet på min mage. Hon ligger inte så heller annars, något stämmer inte. Det är dags att ringa veterinären.
CONVERSATION
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Om mig
Hej! Det är jag, Cecilia Engvall, som driver den här bloggen. Jag är 42 år och skriver från hjärtat. Här hittar du tankar och personliga erfarenheter om träning, Schäfrar och IPO, Paleo-kost och lite annat från min vardag.
Jag är också ambassadör för Lidaloppet som stödjer bröstcancerforskningen. Under 2014 behandlades jag för bröstcancer på Södersjukhuset i Stockholm.
Lidaloppet 2015
Sök i den här bloggen
Popular Posts
-
Jag har samlat på mig de otroligt vackra och stärkande ord som kommit från mina vänner de senaste dagarna. Dessa ska jag bära med mig på min...
-
8 timmar tar flyget till New York. 8 timmar tar resan med bil Åmål - Åndalsnes. En reflektion som dök upp bara. Vi är på väg igen med hundar...
-
Svenskt midsommarfirande. Det är den svenska tradition som jag gillar bäst. En dag man tar lite som det kommer beroende på väder och det är ...
-
Jag försöker vara tacksam för att ha sluppit värsta sortens biverkningar som skelettvärk och outhärdliga blåsor i munnen. Men jag är ändå så...

0 kommentarer:
Skicka en kommentar