I fem år bodde jag i Malmö, ett år mindre än vad jag bott i Stockholm. 29 år mindre än vad jag bott i Falköping, ändå är det Malmö som känns mest hemma för mig. Det är konstigt. Kanske är det knäppt att känna så, men egentligen finns det inget som är knäppt och det är bara så det är. Och det känns ganska skönt att känna så efter att ha växt upp i en småstad utan ett vattenhål i närheten och som jag visserligen haft en rolig uppväxt i men nästintill avskytt.
Så att tillbringa några dagar i Malmös omgivningar är fantastiskt, önskar bara att jag hann med så mycket mer, tiden går som vanligt fort. Hann iallafall besöka en av mina favoritplatser, Västra Hamnen. Det var riktigt lugnt där nere fredag förmiddag och Malmö bjöd på fantastiskt väder.
Lagom till jag flyttade från Malmö så flyttade min kusin med familj dit så numera kvarterar jag in mig där när jag åker på Malmöbesök. Kusin Viveca har i helgen börjat blogga också, vi hjälptes åt att starta igång hennes blogg i fredags kväll och ni måste bara följa den! Jag anar att den blir riktigt läsvärd. Viveca bloggar om hennes Alopecia och sin vardag som mamma och fru. Hon kan det här med att piffa till både inne i huset och i trädgården på enkla sätt så jag tror att det blir lite allt möjligt att läsa om där.
Här hittar ni min kusin Vivecas blogg
CONVERSATION
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Om mig
Hej! Det är jag, Cecilia Engvall, som driver den här bloggen. Jag är 42 år och skriver från hjärtat. Här hittar du tankar och personliga erfarenheter om träning, Schäfrar och IPO, Paleo-kost och lite annat från min vardag.
Jag är också ambassadör för Lidaloppet som stödjer bröstcancerforskningen. Under 2014 behandlades jag för bröstcancer på Södersjukhuset i Stockholm.
Lidaloppet 2015
Sök i den här bloggen
Popular Posts
-
Jag har samlat på mig de otroligt vackra och stärkande ord som kommit från mina vänner de senaste dagarna. Dessa ska jag bära med mig på min...
-
8 timmar tar flyget till New York. 8 timmar tar resan med bil Åmål - Åndalsnes. En reflektion som dök upp bara. Vi är på väg igen med hundar...
-
Svenskt midsommarfirande. Det är den svenska tradition som jag gillar bäst. En dag man tar lite som det kommer beroende på väder och det är ...
-
Jag försöker vara tacksam för att ha sluppit värsta sortens biverkningar som skelettvärk och outhärdliga blåsor i munnen. Men jag är ändå så...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar