Uppförsbackar, långa, jävligt jobbiga och allt där

ändå gillar jag dem, har alltid gjort. Men nu tycker jag om dem ännu mer för ryggen tycker om dem. När jag springer uppför då blir inte belastningen på ryggen lika stor, vill jag påstå, det här är min högst egna iakttagelse. Det känns som att tyngden från kroppen mattas av innan foten tar i marken när jag springer uppför. Och bäst gillar kroppen grusbacken, jag måste ge mig dit snart igen.