Ja det är sant! Det är väldigt olika hur mina dagar startar. Ibland är jag helt värkfri när jag går upp, ibland inte. Men jag har väldigt sällan ont på natten så att jag inte kan sova, det är enormt mycket värt. Igår när jag vaknade var kroppen med på banan och jag tog med mig Vicky bort till gruset för att ge kroppen ett rejält träningspass. Lite nyfiken var jag också på om min teori stämde om varför jag fick så ont sist. Nu var jag supernoga att hålla kroppen upprätt den här gången. Det är skitjobbigt både fysiskt och psykiskt att springa i tung lös sand i uppförsbacke. Hjärnan vill fuska och då lutar man sig gärna framåt istället för att låta kroppen jobba rätt. Jag brukar tänka att jag ska trampa under med bakbenen ordentligt, ni som håller eller hållt på med hästar vet vad jag menar när jag tänker så. Jag springer alltså upprätt med blicken långt upp i backen, och tvingar ben och rumpa jobba hela vägen vägen upp. Att springa uppförsbacke på det här viset är grymt bra rumpträning också för er som är intresserade av det ;-) En annan sak som är bra med den här träningen är att den går fort, lite uppvärmning och sen backen (man orkar inte alltför många gånger, jag orkar 8 gånger just nu) lite nedvarvning och sen klart.
Idag över ett dygn efter löpningen har jag fortfarande inte ont och ryggen har dessutom varit bättre än nånsin, har plockat i och ur diskmaskiner för glatta livet, klippt klor på hundarna och borstat dem utan större bekymmer. Det här är vardagliga ting som kräver ganska mycket av mig annars, det gör ont och hjärnan är den som tröttnar fortast. Den tycker inte om när det gör ont och jag kan lätt bli på dåligt humör. Så det är riktigt skönt att ha kunnat vara nästan som vanligt.
I helgen har min bror med familj varit här också, det har varit mycket poolparty. Både för vuxna och små, men mest har mina små brorsbarn badat. Jag har tagit en del bilder på dem som finns på min fotoblogg, kolla här.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar