Hur gick detta till? 156 dagar kvar och inte 155.

Detta ekipage skulle för andra året anmäla sig till Tjejvättern inom kort. Igår fick jag ett meddelande om att det nu är Halvvättern som gäller. Alltså fem mil längre, på en cykel från sent 80-tal och en person som inte är någon cyklist. Ja, du läser rätt mellan raderna det är ren och skär galenskap. Tur att jag inte är ensam om det här och det har inte varit mitt påhitt, vare sig i år eller förra året. Jag kommer på tokiga saker men inte såna här.

Så idag har jag tagit tag i eländet, konditionen, varit ute i grusbacken och kört det tyngsta passet någonsin. Det slutade med att jag tuggade grus och segnade ner på sista vändan. Överdriver bara lite nu. Hunden som är lite piggare än mig skvätte grus rakt in i munnen på mig när jag flåsade fram. Men sant är att benen säckade ihop när jag kravlade mig upp för backen sista gången. Så nu blir det grusbacken varje helg framöver om snön håller sig borta vill säga.

För att någon chans att klara uppladdningen har vi satt ett delmål också, vi kör en träningsrunda på 10 mil tillsammans i slutet på april. Vet inte om ni kommer ihåg förra året men då hade jag cyklat två rundor på 4 mil innan det var dags att åka till Motala. Behöver vara lite bättre förberedd i år.