Ikväll har vi varit hos veterinären jag och Nicki. Jag som vanligt förberedd på det värsta. Nicki dras ju med sina stökiga fistlar så jag vill inte bråka med henne mer nu på ålderns höst. Men nu är vi hemma igen, dock utan någon som helst diagnos, så nu hoppas vi att de konstiga flytningarna bara försvinner.
CONVERSATION
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Om mig
Hej! Det är jag, Cecilia Engvall, som driver den här bloggen. Jag är 42 år och skriver från hjärtat. Här hittar du tankar och personliga erfarenheter om träning, Schäfrar och IPO, Paleo-kost och lite annat från min vardag.
Jag är också ambassadör för Lidaloppet som stödjer bröstcancerforskningen. Under 2014 behandlades jag för bröstcancer på Södersjukhuset i Stockholm.
Sök i den här bloggen
Popular Posts
-
Min lilla kostutmaning den går faktiskt bra! Någon gång har jag trillat dit och ätit fel men det har varit av praktiska skäl. Har varit en t...
-
Jag har fått många värmande och stärkande hälsningar den senaste tiden. Stort tack till er alla. Det betyder mycket och de hjälper min hjärn...
-
Våra vänner i RSV2000, Mochau, ordnade häromdagen så vi fick ett guidat besök i Wittenberg. Det finns rejält med historia i staden för den ...
-
Jag har bett min kusin som driver bloggen Mina jag och Alopecia att gästblogga hos mig om vad det kan få för konsekvenser att inte ha någo...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar