Nyårsafton, vad firar vi?

Jag har aldrig riktigt förstått mig på det här med nyår. Förknippat med fest och party men varför? Varför ska det vara fest och party på nyår, vad skiljer det från att ha fest vilken dag som helst? Vad är det som är så jävla speciellt? Ber om ursäkt för tonen men efter 40 år har jag fortfarande inte klurat ut det och kanske är det därför jag aldrig gått all in på det här med nyårsfirande? Jag tycker rent av det är ganska patetiskt. Kanske är det för att jag är realistisk? Ett år är till ända och ett nytt år börjar och vi ger löften. Varför ska vi ge löften för att det är ett nytt år? Varför kan vi inte ge löften i oktober? Vad är det som ska bli bättre för att det är ett nytt år, herregud, det krävs något annat för att göra förändringar, inte ett nytt år. Ja, ni märker, jag går inte på skiten. Har jag bestämt mig för att göra en förändring då gör jag den oavsett dag, vecka, månad år. Det känns mer realistiskt, logiskt, sunt för mig. Tredje och sista saken, dessa smällare och fyrverkerier som människor år efter år misslyckas att hantera och skadar sig själva på och som framförallt utsätter våra fyrfota vänner för kaos. Och fjärde saken, tredje blev alltså inte sista, alla ensamma människor, de som inte blir bjudna till vännerna för att de är just ensamma, det är bara par som bjuds för så ser verkligheten ut. Och de som inte har anhöriga och sitter själva av den anledningen.

Jag gillar alltså inte nyår så enkelt är det och ibland har jag lite halvångest inför aftonen som väntar. År efter år har jag inte förstått varifrån ångesten kommer mer än att jag konstaterat att nyår är inte min grej, det blir nytt år, och sen då? Hittills har inget hänt när klockan slår 12. För inte särskilt länge sedan så sa en kvinna i min närhet "jag har aldrig förstått vad vi firar" och där började saker och ting trilla ner hos mig, det har inte jag heller fattat, vadå nytt år? Löften? Vad är det vi firar? Och jag blir mer och mer säker på att det är en av anledningarna till att jag inte gillar och inte fattat det här med nyårsfirande. Det här har jag tänkt på de senaste veckorna och börjat känna mig mer och mer trygg i, det är ok att inte behöv gilla nyår. Jag har också tänkt på det här inlägget ett tag, att gå emot strömmen och dissa nyår, någonstans tror jag att jag inte är ensam i mina tankar och har känt ganska starkt att det här måste skrivas och att jag behöver skriva av mig. Så i morses surfade jag till Wikipedia och läste på lite om varför vi firar nyår och efter den läsningen dissade jag det lite till. Enligt kristen tradition är det ett firande av Jesu omskärelse och dop, eh, alltså, är omskärelse något vi firar i modern tid? Då måste jag säga att de gamla asarnas tradition tilltalade mig lite bättre, den har sitt ursprung i att de gamla asarna firade midvinterblotet i samband med vintersolståndet och hyllade solens återkomst.

Så min egen lilla summering, när vi börjar fira att solen är i antågande och att våren nalkas då kan jag också fira nyår, tillbaka till den gamla asatron det hade passat mig som också tror att det finns sovande ryttare inuti Ålleberg. Nu tror ni att jag suttit och surat hela dagen för att det är nyårsafton, nope, fel, sån är inte jag. Vi har varit ute och tränat lite med hundarna, jag har gått en skön skogspromenad och filosoferat lite på en sten i skogen. Just nu håller mannen på att laga lite oxfile och jag smet iväg för att skriva lite. Sen ska vi glida ut i vinterträdgården och ha lite ost och vinprovning.

Även om jag inte firar det här med nyår så säger jag
Gott Nytt År!