Jag tycker inte om det, men det är bra, jag vet att det är bra och försöker ha det som min motivation. När jag sänker ribban och säger till mig själv att det är ok att tycka det är tråkigt då blir det nästan lite roligt när jag väl är i bassängen. Jag pratar alltså om vattenträning.
När jag säger vattenträning, får ni då en bild framför er med pansjisar hoppandes i vattnet till musik? Så är det inte, vi har wet west och springer intervaller. Plus att vi styrketränar med vattnet som motstånd. Intervallerna är sjukt jobbiga. Och det är pansjisar med i gruppen också, de är grymma.
I alla styrkeövningar vi gör så måste bålen jobba. Det är bl.a. det som är så bra för mig, plus att jag kan träna helt utan att vara i behov av stötdämpning och jag kan ta i på intervallerna utan att vara rädd.
Men resan med vattenträning har inte gått på räls. Jag började för 1,5 år sedan, jag visste att det var bra, det finns inget skonsammare mot kroppen. Men jag fick ont, ont som fn. Jag minns att jag skulle plantera något i trädgården hemma och under tiden grät jag. Så ont hade jag varje lördag, två dagar efter varje vattenträning. Men jag gav mig inte, efter några gånger tog jag upp det med sjukgymnasten som leder passet och reaktionen blev, - oj, och du kommer hit igen fast du får så ont. - Ja, säger jag, det här ska ju vara bra. Jag är alltså fortfarande helt inställd på att vattenträning är bra och att det ska hjälpa min kropp bli stark igen. Där och då börjar vi klura tillsammans jag och sjukgymnasten och vi plockar två övningar där det ser ut som att lederna hamnar i ytterläge. Och det visade sig vara den enda justeringen som behövdes, plus att kroppen då tagit sig igenom den omställning för kroppen som vattenträningen också gjorde.
Sen har jag kört på för fullt, de sista passen jag körde i somras tog jag i allt vad jag orkade både i styrka och på intervallerna. Sedan dess har kroppen också blivit ännu starkare, det är riktigt spännande att ser hur kroppen svarar nu när jag startar upp med den igen. Det är snart dags för Tjejvättern igen och då måste bålen vara urstark.
Vattenträningen jag går på är GIH-badet och hålls av Capio Artro Clinic
Jag rekommenderar den verkligen, efter passet idag har jag inte heller haft värk i bröstryggen, befriande känsla.
Sen har jag kört på för fullt, de sista passen jag körde i somras tog jag i allt vad jag orkade både i styrka och på intervallerna. Sedan dess har kroppen också blivit ännu starkare, det är riktigt spännande att ser hur kroppen svarar nu när jag startar upp med den igen. Det är snart dags för Tjejvättern igen och då måste bålen vara urstark.
Vattenträningen jag går på är GIH-badet och hålls av Capio Artro Clinic
Jag rekommenderar den verkligen, efter passet idag har jag inte heller haft värk i bröstryggen, befriande känsla.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar