Äntligen börjar det kännas som att jag är ledig på riktigt de dagar som det är helg. Jag har ständigt haft saker inplanerade i stort sett dagligen som har med min sjukdom att göra. Att kunna vila en slutkörd kropp och hjärna i det är inte helt enkelt. Nu när julhelgen kom kändes det äntligen som att jag också var ledig, skönt!
Gjorde ett litet julträd av vinrankan
På måndag är det dags igen för strålning, bara 8 gånger kvar nu. Sen kommer tröttheten ge sig av allteftersom, äntligen. Strålningen ska ta död på eventuella cancerceller som inte dukat under av cellgifterna och förutom det så är den inte så nyttig. Jag blir instängd i ett stort rum tillsammans med strålningsapparaten och personalen går ut och drar igen en tjock dörr om mig. Sen tittar de in i rummet via en monitor för att se att jag ligger still och inte rör mig ur fläcken. Alla celler i strålningsområdet dör men de friska återhämtar sig direkt, så håller det på dag efter dag i totalt 33 dagar. Inte konstigt att kroppen blir trött. Men snart så är även det här numret i cirkusen klart och jag kan börja jobba igen så smått, ska bli så kul!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar