Jag vet att många uppskattar de inlägg som handlar om kost och jag hade tänkt fortsätta skriva lite om mina egna erfarenheter och upptäckter just idag. Men det får vänta någon dag för vet ni, idag sprang mina ben iväg med mig 9 km, 9 km! Fattar ni, det är helt galet och jag hade orkat lite till, på platten dock, uppför är fortfarande trögt. Troligtvis behövde jag den där rundan häromdagen när allt lossnade, få känna att kroppen fungerar igen. Men detta trodde jag inte.
Jag känner min kropp väl på löprundorna och ganska snart kände jag att idag kan jag springa långt, men stämmer det verkligen tänkte jag, ja sa benen och sprang iväg ända bort till Körunda och tillbaka, lätta ben hel vägen. Och mitt favoritunderlag, snöklädd väg, det ger en extra stötdämpning till ryggen och Icebugen greppar absolut bäst på det här underlaget. Det här är lycka, känna att mer och mer fungerar i kroppen. Nu ska bara strålningen bli klar också så jag slipper vara så trött. Det är en av anledningarna till att jag håller igång fysiskt så mycket jag orkar. Läkarnas råd under strålningsbehandling är att träna, det är det enda som hjälper mot den knepiga trötthet som slår till. Den kallas för något särskilt men jag kommer inte ihåg vad, men den går inte att vila eller sova sig pigg från. Man blir liksom inte av med den, det enda som hjälper är att träna. Och fullt ut hjälper det inte, jag sover mycket och andra halvan av dagen orkar jag inte så mycket mer än finnas till. Men jag säger ändå heja svensk sjukvård som nu säger till alla patienter att träna. Jag ser de patienter på sjukan som är ännu tröttare ån mig och de tränar inte. Vi träffas varje dag där i väntrummet och utbyter lite erfarenheter så därför vågar jag säga detta.
Körunda som jag nämner ibland är en konferensanläggning med golfbana här bortom knuten. De har dragit igång väldigt uppskattade träningshelger där sedan Paolo Roberto köpte in sig. Runt omgivningarna kan man nu se lite glada träningsskyltar som denna
0 kommentarer:
Skicka en kommentar