Jag älskar min kropp!

Har du tänkt på att din kropp finns där för dig varje dag? Och att den gör allt du ber den om? Har du tänkt på att det är i din kropp du bor? Har du tackat din kropp för att den finns där? Och har du talat om hur mycket du tycker om den? Jag älskar min kropp! Min kropp får sig en rejäl omgång var tredje vecka för att överleva. Och den ställer upp varje gång. Att bli så helt uttömd på energi och ork och när hjärnan inte kan koncentrera sig på något annat än att lyssna på kroppen. Då är jag inget annat än tacksam när kroppen kommer tillbaka med nästan full kraft och påminner mig om att jag är stark. Att den finns där för att ta hand om mig.

Jag har promenerat och cyklat lite lugnt nu några dagar och varje gång säger kroppen att det här är helt ok, jag mår bra, våga kör på lite till, jag är redo. I går kväll var jag och Vickan ute och cyklade en mil, lugnt och fint tempo men i uppförsbackarna tryckte jag på och känslan att få puls är fantastisk. I går kväll bestämde jag mig, vi är redo för löpning. Så nu i morses gjorde vi en swimrun jag och Vickan på vårt sätt. Vi sprang 3 km ner till sjön och sen fick Vickan ta simpasset för oss båda. Visst att springa 3 km känns som att springa 8 km ungefär nu. Men att det går överhuvudtaget. Ja, jag älskar min kropp!