Kände egentligen för att dra på cykeltur med min vackra racer Juliet men prioriterade att motionera Vickan så vi drog iväg en ordentlig tur med mtb:n istället. Rätt slött för min del normalt sett men jag drog på i de små uppförsbackarna så snart fanns det puls i kroppen. Jag försöker också få lite bättre teknik när jag cyklar och dra mer med baksidan på benen. I den här lååååångsamma takten är det lättare att känna efter hur benen jobbar och jag märkte att vänster baksida aktiveras inte alls lika bra som höger. Känner att det blir bakläxa på mina rehabövningar. Ska försöka göra någon varje dag nu den här jobbiga veckan som kommer. En liten övning om dagen orkar kroppen, det är bara bra att påminna musklerna så de inte somnar till för mycket. Det är desto svårare att motivera sig i det apatiska tillståndet. Men kanske att jag blev lite mer motiverad nu och imorgon ryker Picc-linen, så om en vecka börjar jag ösa armhävningar igen, bara jag inte får några tråkiga restriktioner i början. Ja, jag älskar armhävningar.
CONVERSATION
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Om mig
Hej! Det är jag, Cecilia Engvall, som driver den här bloggen. Jag är 42 år och skriver från hjärtat. Här hittar du tankar och personliga erfarenheter om träning, Schäfrar och IPO, Paleo-kost och lite annat från min vardag.
Jag är också ambassadör för Lidaloppet som stödjer bröstcancerforskningen. Under 2014 behandlades jag för bröstcancer på Södersjukhuset i Stockholm.
Lidaloppet 2015
Sök i den här bloggen
Popular Posts
-
Alla morgnar är sig inte lika när man har hund. Den lilla svarta försvann plötsligt på morgonrastningen vilket aldrig hänt förut. Hon vänder...
-
Vi tränar lite varje dag nu och det går så himla bra. Jag är så glad att lilla Gray fick flytta hem till oss. Häromdan vet jag inte om Gray ...
-
Har ni hittat sommaren än? Det har vi, den håller till runt Åmål och Fengersfors. Dalsland är verkligen ett härligt landskap, gillar man fri...
-
Jag har fått många värmande och stärkande hälsningar den senaste tiden. Stort tack till er alla. Det betyder mycket och de hjälper min hjärn...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar