Att planera ett bröllop på några månader är inte helt lätt. Även om vi gjorde det enkelt för oss och beställde all mat från Vinor på Fårö som även serverade oss på ett väldigt professionellt sätt. Det var inte bara maten som var bra, kontakten med Vinor och deras service håller verkligen toppklass.
När vi kom till Fårö redan på måndagen hade vi varken haft möte med prästen eller sett ut plats för vigseln. Så vi hade lite kvar som behövde styras upp. Vår präst, Agneta Söderdahl, träffade jag förra sommaren när jag fotade Emelie och Magnus bröllop, jag gillar henne verkligen och är jätteglad att just Agneta vigde oss. Hon tillförde verkligen trygghet och värme till vår vigsel, det är ändå lite nervigt att stå där framme.
Platsen vi till sist bestämde oss för blev en stor hage på Gåsemoras ägor med utsikt över havet och fylld av islandshästar. En plats som krävde en rejäl portion med mod av Eric att gå ut till, han är verkligen hästrädd. Men till sist kom han fram till att det var den vackraste platsen och bet ihop, vi skulle vara i hagen. Jag hade själv både sprungit och gått igenom hagen varje dag tillsammans med hundarna och allt som oftast så befann sig hästarna väldigt långt bort och var inte ett dugg intresserade av vare sig mig eller hund. Men ett bröllop, de vill de visst inte missa. Min bror och fru hade fått i uppgift att mota bort eventuella hästar när de skulle guida gästerna ut i hagen och när de kommer dit ja då står där en hel flock och väntar. Och det stod även någon häst och väntade där vi skulle gå in. Men Elisabeth tog med sig den sista hästen lite fint så vi kunde gå ut. När vi sen är färdigvigda då har vi hästar runt omkring oss överallt. Coolt tyckte jag och Eric han överlevde.
Stort tack till Emil och Elisabeth som hjälpte oss så även alla gäster kunde känna sig trygga i hagen.
Här nedan är ett av Annelis foton, fler finns på hennes blogg, missa dem inte!
Tack Anneli för fantastiska bilder, ser fram emot att se fler!
CONVERSATION
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Om mig
Hej! Det är jag, Cecilia Engvall, som driver den här bloggen. Jag är 42 år och skriver från hjärtat. Här hittar du tankar och personliga erfarenheter om träning, Schäfrar och IPO, Paleo-kost och lite annat från min vardag.
Jag är också ambassadör för Lidaloppet som stödjer bröstcancerforskningen. Under 2014 behandlades jag för bröstcancer på Södersjukhuset i Stockholm.
Lidaloppet 2015
Sök i den här bloggen
Popular Posts
-
Här kommer en liten fördjupning av övningarna jag gör för lymfsystemet och rörlighet i armar. Jag har satt ihop ett litet miniprogram som ve...
-
Att ha bestämt sig redan kvällen innan för att gå upp klockan 04:50 för att springa det är jag van vid. Ibland kräver det att man biter ihop...
-
Jäklar vad kul och vad trötta vi blev! Jag och Åsa, en av mina härliga lagmedlemmar (Lidaloppet) stack upp till Kungsan på ett träningspass ...
-
I morse ringde klockan 05.00. Varför? Därför. Jag, löpardojjorna och Vickan ville ha den här stranden för oss själva. När jag springer med ...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar